obesophobia

Bredvid mig ligger katten ihopkurrad och spinner, ibland somnar hon och drömmer. Sprätter med benen och tuggar i luften. Hon drömmer nog om att vara fri, jaga fåglar och möss. Men när hon är vaken kommer hon ibland till mig och stryker sig mot min kind. På morgonen kommer hon och väcker mig, jag har sovit för länge. Hon vill leka.

Hon är så vacker, min lilla gråa.

Ibland drömmer jag också, vet inte om jag sprätter med benen eller tuggar i luften, men jag drömmer. Jag drömmer om England, Island, Australien. Världen. Jag drömmer om markerade ben, insjunkna kinder. Jag drömmer om kärlek, varma kyssar och någon som alltid tänker på en. Någon att dela allt det vackra med.

Dela djurens underbara uppenbarelse, ha någon att vara så där smärtsamt vacker inför. Men det kommer inte hända, jag tror inte jag vill att det ska hända. För folk som älskar en bryr sig om ens hälsa.

Min hälsa är bara bra. Jag drömmer stort, inte om att kunna vräka i mig mat utan att få ångest. Vad skulle jag vinna på det? Mat är äckligt. Jag drömmer om ett liv utan mat. Utan kalorier. Utan fett.

Det spelar ingen roll om jag dör ensam vid 25 års ålder, bara jag gör det vackert.